.

Jag är arg ganska ofta, som de flesta förmodligen vet.
Och om jag ska vara ärlig så är jag oftast argare på mig själv än på andra.
Om jag ska vara ärlig igen så är jag ofta arg på mig själv för att jag är arg på andra.
Jag stör mig på att jag går runt och lägger ner min energi på att irritera mig på saker och att vara arg.

Fick veckorevyn idag, längst bak skriver en kille en krönika, Anders heter han. Han är bra, jag brukar skratta åt det han skriver. Den här gången skrev han att man så ofta brukar säga att man tex. "är snäll innerst inne".
Han hävdar även att det inte finns något "innerst inne", och jag håller med honom.

Innebär detta att jag är en elak person eftersom jag oftare tänker elaka och hemska tankar än dom där snälla tankarna?
Jag måste erkänna att jag brukar tänka att jag någonstans där inne är snäll. Nu menar jag inte att jag går runt och tänker att jag vill döda folk, men dom som känner mig vet att jag inte precis är guds bästa barn (om han nu finns/funnits?)

Jag kan tex. berätta vad jag är irriterad på nu.
Jo på mig själv. Jag är så irriterad arg och trött på mig själv att jag aldrig kan nöja mig med någonting, förns det är omöjligt att få det.
Direkt när det är inom räckhåll är det inte roligt längre, förns jag har förlorat den där chansen..
Detta har gjort att min mamma många gånger trott att jag vart schitzo, jag tycker synd om henne, för det är oftast hon som får höra mig skrika om att jag ena dagen vill ha något och andra dagen är så trött på vad det nu kan vara för att den tredje dagen vilja ha det igen, mer än någonsin tidigare.

Blev ett långt inlägg..PUSS